Igår hittade jag Daniels blogg, och läste att han sprang NY marathon 2009. Vilken känsla, vilken upplevelse (och vilken grymt bra tid han gjorde det på)! Jag hade tårar i ögonen när jag läste inlägget när han försökte beskriva hur det var, och jag fick rysningar över hela kroppen. Jag kände bara lycka, och att det skulle jag med vilja göra!! Det kommer göra ont i kroppen och man kommer svettas blod, men tänk så härligt :)
Jag var i NY våren -08 och ja, antingen älskar eller hatar man staden. Jag älskar staden, och därför hade det varit en alldeles underbar upplevelse att kombinera den kärleken med kärleken till löpning. En dag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar